Webmaster Lea

 

              Gästbok

 

 

                

 

 

 

 

               

 

 

 

 

Historik
Chesapeaken är en amerikansk ras. År 1807 förliste en engelsk brigg utanför Marylands kust. Lyckligtvis räddades hela besättningen, tillsammans med två Newfoundlandsvalpar, av ett amerikanskt fartyg. Den ena valpen var en rödaktig hane kallad Sailor. Den andre en svart tik, som döptes till Canton efter det räddande fartyget. Valparna växte upp i området runt Chesapeake Bay, där de på grund av sin vattenpassion användes som apportörer vid sjöfågeljakter. Dessa två hundar parades troligen aldrig med varandra, men räknas ändå som grunden till dagens chesapeake. Vid Cheapeake Bay, med sitt stormiga och iskalla vatten, behövdes hårdföra apportörer, som kunde arbeta under de hårdaste förhållanden. Dessa krav gjorde att endast de starkaste individerna kom att användas i aveln. Chesapeaken erkändes som officiell ras 1918. Den första chesapeaken som importerades till Sverige, kom hit 1973. Det var tiken Chesachobees Echo, uppfödare Mrs. Mildred Buccholz, Florida, USA.

Raskarakteristik
Chesapeaken är en robust hund med mångsidig användning, som imponerar mer med sin kraft än genom sin skönhet. Rasen betecknas ofta som hård, men mera rättvisande är att tala om envishet, kombinerat med intelligens, snabb uppfattningsförmåga, lojalitet och stor önskan att vara till lags. Sin tillgivenhet för familjen visar chesapeaken inte minst genom att vakta hus och hem. Vaktinstinkten bör dock knappast uppmuntras eftersom enbart närvaron av en stor och bestämd chesapeake räcker för att hålla ovälkomna besökare på avstånd. Chesapeakens egenskaper att ofta "skratta" kan stundom kanske uppfattas som skrämmande, men "skrattet" är bara ett uttryck för kärlek och undergivenhet. En chesapeake är en intensiv personlighet, som fordrar en fast hand, hundkännedom och sunt förnuft, för att det skall gå att få ut det mesta och det bästa av den.

Apporterande fågelhund
Den här hunden är först och främst en utpräglad jakthund. Den kan användas vid duvjakt, på morkullepasset och vid fasanklapp. Men det är framförallt under sjöfågeljakt, som chesapeaken genom sin stora vattenpassion kommer bäst till sin rätt. Särskilt när det gäller att arbeta under svåra förhållanden visar den sin särklass. På jaktprov är rasens goda markeringsförmåga en fördel men även på ett jaktprov kommer chesapeaken bäst till sin rätt vid vattenarbetet.

Eftersökshund
Chesapeaken är med sin goda näsa och sitt lugna arbetsätt mycket lämpad som eftersökshund. Eftersök innebär att hunden förd i lina skall spåra upp trafikskadat eller skadeskjutet vilt. En hund som skall bli en praktiskt användbar eftersökshund måste få kontinuerlig träning. De positiva egenskaperna som chesapeaken uppvisar i andra sammanhang, gör den också trevlig att tävla med på viltspår.

Lydnads- och brukshundsprov
För att nå goda resultat under lydnadsträningen gäller att ta vara på den arbetsvillighet och samarbetsvilja som hunden visar. Det en motiverad chesapeake en gång lärt sig, glömmer den aldrig. När det gäller bruksprovens specialgrenar har chesapeaken de bästa naturliga förutsättningarna för spår, sök och apport.

Drag- och klövjehund
Eftersom chesapeaken är en stor och stark hund med en päls som tål kyla och väta, är den lämplig även som draghund och klövjehund. I dessa funktioner kommer arbetsvilligheten, styrkan och uthålligheten väl till pass. Dess smidighet och balanssinne är också ovärderliga egenskaper då det gäller att bära tunga klövjeväskor. Övernattningar i det fria medför inga problem - varken sommar eller vinter.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen var framtagen för att i första hand apportera skadeskjutet fågelvilt. Den andra uppgiften var att vakta. Dessa egenskaper ser vi tydligt hos dagens individer. De har en stor vilja att arbeta, är mycket uthålliga och tåliga. Vaktinstinkten finns i rasen mer eller mindre. Det är också ganska vanligt att de är avvaktande eller neutrala mot främlingar. De är å andra sidan oerhört lojala och bundna till sin förare/familj.

Storlek och utseende

Rasen är av den något större storleken. Mankhöjd för hanar är 58–66 cm och tikar 53–61 cm. Vikt är för hanar 30–36 kg och tikar 25–32 kg. Dessa måttförhållanden i rasstandarden medger att vi kan ha en hane som är mindre än en tik och ändå vara korrekt. Rasen förekommer i flera nyanser av brunt, enfärgade men små vita tecken kan förekomma.

Pälsvård

Mycket liten pälsvård krävs. Rasen fäller ur sin päls ett par gånger om året. Det är då bra att kamma ut pälsen för att underlätta fällningen. Viktigt att veta är att rasen har en naturligt fet päls, som ska hindra vatten från att tränga in och kyla ner hunden under vattenarbetet. Pälsen ska därför endast schamponeras vid enstaka tillfällen för att inte rubba det naturliga skyddet. Schamponera inte under några omständigheter inför utställning, men runda av pälsen på svanstippen vid behov.

Övrigt

Avelsarbete med en numerärt liten ras kan ibland se annorlunda ut jämfört med de numerärt större raserna. Vi hoppas, att du som är intresserad av rasen tar dig tid att läsa vårt RAS-dokument (rasspecifika avelsstrategier) för att förstå hur vi har tänkt.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.& SKK

  

         Rasbeskrivning för Chesapeake Bay Retriever